2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Den tomma hotellbarens förbannelse
Text: Peter Bjärbo Illustration: Anders Lundqvist - 2005-04-20

Efter en lång och härlig semester i Malaysia är man åter hemma i Sverige. Under semestern upptäckte jag någonting som jag observerat på andra ställen runt om i världen. Oavsett om det är ett risigt hotell på Mallorca eller ett lyxhotell i Malaysia, så har de alla en bar med en eller flera musiker som underhåller tomma stolar.

Vi bodde på ett hotell som låg en bit utanför stan så på kvällarna fanns inte så mycket annat att göra än att gå upp och sätta sig i baren ta en drink, samt lyssna på det här bandet som ingen annan tycktes lyssna på. Jag var väldigt ensam om att applådera efter varje låt. Ibland hörde man enstaka applåder från de föräldrar som nattat ungarna och flytt upp till baren för att kunna koppla av och njuta av varandra (de hade inte ju tid att applådera eftersom de hånglade så intensivt).

Hur kul kan det kännas det att stå på scen sjunga låtar inför en nästan obefintlig publik, där inte ens jag som är musikintresserad känner igen låten förrän refrängen kommer, när allt låter likadant. Min bror och jag hade tävling vem som kände igen låten först; jag gissade på Banglers - Eternel Flame och Micke gissade på Shakira - Underneth Your Clothes. Ingen av oss hade rätt. Det var Nina Simone - Feeling Good. Hur skulle vi kunna gissa det när Rudi Völler/Carlos Walderama look-a-like:n på synth började alla låtar likadant. Visst ibland hörde man ju vilken låt de spelade, men det berodde mer på tjejen som sjöng än på hans förprogrammerade synth.

Att man dessutom har samma låtlitsa varje kväll bidrar inte till en direkt unik musikupplevelse och det är kanske därför musiken fungerar just som bakgrundsmusik och inget annat. Tillslut visste man att klockan var kvart över elva, för då spelade dem Dancing Queen.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att de kan leva på de pengarna de tjänar, men som extraknäck kan det vara hur bra som helst. Här i Sverige kan man om man är ett bra coverband tjäna upp till 1500: - per skalle och kväll. Min personliga åsikt är att jag tycker synd om dem som sitter och spelar inför nästintill tomma barer, ingen tar notis om att låten är slut. Hade jag varit artist och suttit där nog fan hade jag sett till att publiken vaknade genom att köra lite röjarlåtar då och då. Vilket hånglande par hade inte reagerat om det hade spelats lite brutal rock? Men samtidigt ligger det inte i hotellets intresse att spela rockmusik, det ska låta likadant och vara just bakgrundsmusik.

Sen finns det dem som tjänar feta pengar på att spela sina covers, t.ex. i St: Anton finns det ett band som spelat på samma after-ski ställe i minst 10 år. Säg att de får 1500-2000 per man och kväll för att spela 6 kvällar i veckan i 4 månader, det blir en bra slant. Men där är en helt annan atmosfär med mycket folk som kommer och går. Folk berusar sig på ett helt annat sätt och dansar med pjäxor på borden mm. Som coverartist måste det vara mycket roligare att spela på ett sånt ställe än spela inför en tom bar i Magaluf.

Kommer det här stackars artistparet från hotellet i Malaysia där jag bodde komma längre i sin karriär än att spela på samma hotellbar, troligtvis inte! Men man vet ju aldrig. En dag står de kanske på Ullevi inför en publik på 50,000 människor.