2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Porträtt: Flogging Molly
Magnus Lundgren - 2005-05-21

Ända från den amerikanska västkusten kommer Flogging Molly, ett band som har sina rötter på denna sida av Atlanten, närmare bestämt på den gröna ön, Irland. Hultsfredsarrangörerna utlovar på sin hemsida en intensiv och unik upplevelse med bandet som blandar traditionella irländska toner med modern amerikansk punk, när bandet gästar festivalen.

Flogging MollyBandet har funnits ända sedan 1997. Historien tar sin början på Irland, närmare bestämt i Dublin, där sångaren Dave King är uppvuxen. Han växte upp i en musikalisk familj som brukade ha gäster hemma efter pubbesöken och tillsammans sjöng och spelade gästerna med familjen traditionell irländsk folkmusik. Dave tröttnade på folkmusiken och begav sig, som den gamla tidens irländare immigranter, över Atlanten. Han gjorde det inte för att undvika svält och misär utan för att söka lyckan som rockstjärna. Han spelade ett tag i olika band men inget som gick särskilt bra. 1997 träffade han några musiker på en irländsk bar i Los Angeles. De började uppträda på baren som heter Molly Malone´s och gjorde succé. De fortsatte att spela på baren, ofta, och kunde samma år släppa en liveskiva, "Alive behind the Green door".

Bandet fortsatte att spela aktivt och deras första studioinspelade album kom med det nya millenniet, 2000, och hette "Swagger". Sedan dess har ytterligare två kommit, "Drunken lullabies" 2002, och "Within a mile from home" 2004. De har även medverkat på en "Rock against Bush"-skiva. Bandet beskrivs oftast som ett fantastiskt liveband. De ska bjuda på en föreställning utöver det vanliga med en svängig, varm och framförallt svettig repertoar. Just ordet svettig återvänder nästan hela tiden när någon ska beskriva en spelning med bandet.

Det är inte bara bandets fantastiska förmåga till att göra spelningar bra och svettiga som kännetecknar dem, nej, det som märks mest med Flogging Molly är deras musik, eller snarare blandning av musik. De spelar modern amerikansk punkrock i stil med Dropkick Murphys och Stiff little fingers. In i detta blandar de in en stor portion irländsk folkmusik, något som också Dropkick murphys gjort, dock inte i lika stor utsträckning. Musiken blir en blandning där man inte riktigt vet om rocken eller folkmusiken har övertaget men det spelar ingen större roll för de lyckas blanda på ett riktigt snyggt sätt som gör att det hela låter naturligt men lika unikt för det.

Idag består bandet utav sju medlemmar; Dave King på sång och akustisk gitarr, Bridget Regan på fiol, Dennis Casey på Elgitarr, Matt Hensley på dragspel, Nathen Maxwell på bas, Robert Schmidt på mandolin och George Schwindt på trummor och slagverk. Dessutom spelar de olika medlemmarna ibland många andra instrument såsom banjo och Uilleannpipor (en irländsk säckpipa).

Dave Kings röst passar oerhört bra in i bandets musik. Han har en behaglig irländsk accent som ger musiken ännu mer utav den gräsgröna stämningen. Han sjunger om saker som berör honom, det är om hans liv och tankar. De kan vara lite svårförstått ibland men de är bra skrivna, klyftiga och rörande. Hans språkanvändning i texterna är också något som får mina tankar att röra sig till början av detta sekel och vissångare som skildrade dåtidens arbetares vardag.

Foto: Side One Dummy Records
Officell hemsida: www.floggingmolly.com