2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Covers i hårdrocksvärlden
Daniel Persson - 2005-05-26

Covers finns i alla genrer, men sällan är dom så välgjorda, eller oväntade, som dom kan vara i hårdrockens lilla värld. Ingenting tycks vara heligt när hårdrockarna ger sig ut och letar covermaterial.

Ni trodde kanske att traditionen att göra covers dött ut nu när den mesta musiken på listorna ändå skrivs av samma folk, och i huvudsak låter likadant. Icke så, för i hårdrocksvärlden görs dom ännu och jag tänker visa er vilken lång, och vacker, tradition som detta bygger på genom att gå igenom några av dom bästa covers, gjorda av hårdrockare, som står att finna.

När man ska börja är det lika bra att ta det från början. På sextiotalet fanns en mycket känd artist, som sedermera blivit gitarristers, och hårdrocksgitarrister i synnerhet, store guru; Jimi Hendrix. En av hans största hits någonsin "Hey Joe" är faktiskt en cover, något som många sedan länge glömt bort. Originalet skrevs av en herre vid namn Billy Roberts och framfördes, i original, av en grupp som kallade sig The Leaves. Den gruppen nådde inga större höjder med sin låt, men i Hendrix kapabla händer så blev den, som vi alla vet, en enorm succé. Redan första gången den framfördes, på en vid den tiden känd TV-show i USA, så blev den en publikfavorit. Jag rekommenderar dock ingen att lyssna på originalet av The Leaves, den är ett obehagligt exempel på vad som räknades som bra musik under den första "psychadelic"-eran. Skaffa Hendrix version eller låt bli, för originalet står sig mer än slätt.

Nästa punkt på listan: Whiskey!
Eller rättare sagt Thin Lizzys version av "Whiskey In The Jar", som är en folkvisa, som blev känd genom den nu kultförklarade gruppen The Dubliners, och som senare spelats av Metallica. Detta är en låt som var bra redan från början, men Thin Lizzys variant håller jag för den främsta. Phil Lynnots hesa rockröst ger helt rätt känsla åt en låt med whiskey i namnet. Metallicas mer sentida version har visserligen kvaliteter, men kommer inte i närheten av Lizzys version.

Raskt hopp fram till nittiotalet och en av dom minst troliga covers som någonsin gjorts av ett hårdrocksband: Machine Heads version av "Message In A Bottle", en låt som annars hör 80-tals eran till. Denna låt skrevs av Sting och framfördes i original av The Police. Även om jag nog kan räknas som partisk i det här fallet så tycker jag att Machine Head gjorde en fantastisk tolkning, med bra mycket mer dynamik och känsla än vad The Police, med Sting i spetsen, lyckades klämma ur låten på åttiotalet. Som väntat så gjorde inte Machine Head en cover på den här låten ostraffat. Många av deras fans tyckte det var rent förfärligt att deras hårda favoritband gick och gjorde cover på en pop-låt. Sångaren i Machine Head, Robb Flynn, konstaterade torrt i en intervju att han aldrig gjort något som han fått mer skit för. Men ni ska inte bry er om snacket. Det här är en bra låt som tack vare Machine Head blivit fruktansvärt bra. Skaffa den!

På delad första plats på oväntat-listan, tillsammans med tidigare nämnda låt, ligger nog Marilyn Mansons cover av Eurythmics "Sweet Dream". Vad som förvånar mest är att Manson faktiskt har hört den här låten. Varje normal hårdrockare borde ha sprungit åt annat håll om den låten så mycket som kom på tal (ok, Manson kanske inte faller in under kategorin normal). Med det sagt så har låten faktiskt blivit riktigt intressant. I en blandning av doom- och industi-metal lägger Manson fram en helt unik version låten. Jag vet inte om det finns fler covers på den här 80-tals hiten, men jag betvivlar att det finns någon som skiljer sig så mycket från originalet. Helt klart värt några lyssningar.

En aningens mer väntad cover är Guns n' Roses cover på ett Dylan original i "Knockin' On Heavens Door". Denna cover är mycket bra, men egentligen bara av den anledning att originalet är helt underbart, och Guns n' Roses version är väldigt lik. Lyssna på GnR:s version och skaffa sedan originalet så du slipper Axl's gnäll.Visserligen missar man då Slash's eminenta gitarrspel, men det är det värt.

För att runda av det hela på en finstämd ton så avslutar vi med A Perfect Circles version av John Lennons "Imagine". Mycket olik originalet, men också mycket underhållande. Dom ger låten en fin svärta som helt saknades i originalet. Högeligen rekommenderat.

Hårdrocksband håller sig naturligtvis inte heller för goda för att göra covers på varandras låtar. Vad sägs om Kiss låt "God Of Thunder" framförd av Entombed, en brutal upplevelse. Eller varför inte Iced Earths version av Iron Maidens "Transylvania", varför man, i ärlighetens namn, vill göra en cover på en instrumental låt. Sedan finns ju också Sepulturas vrålversion av Motörheads "Orgasmatron", och, inte att förglömma, Nightwish fantastiska version av Gary Moore's "Over The Hills And Far Away". Som ni ser så finns det mycket covers i hårdrockens värld, och jag rekommendera er alla att ta ett djupt dyk bland dom. I många fall är coverversionerna bättre än originalen, men det lönar sig ofta att även kolla upp tidigare och andra varianter, eftersom man då kan få en trevlig, eller mindre trevlig, liten inblick i vad det egentligen är ens mest älskade hårdrocksband lyssnar på under sin fritid.