2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7

Sweden Rock Festival 05 - DAG 2

2005-06-23

Varmt och skönt även denna dag liksom gårdagen värmde solen hårdrockarna i Norje. Idag bjöds det på många bra band. Denna dag la jag också märke till en väldans massa barnvagnar och små kids som sprang runt och lekte med tomma ölflaskor. Säga vad man vill om att ta med barn till festival men det är ganska charmigt med treåringar som med jätte öronskydd headbangar sittandes på sin pappas axlar. Hårdrock har dom mest hängivna fansen och förmodligen de yngsta samt äldsta. Recenserat denna dag är Dream Theater, Hammerfall och Status Quo.

DREAM THEATER - Rock stage
Markus Sjöman
W W W W W
Då jag är rätt såld på musiker med begåvning utöver det vanliga kan det inte bli annat än högsta betyg för Dream Theater på Rock Stage. Spelningen är, som alltid när det gäller dessa nordamerikaner, supertight.

Kvintetten rör om bland albumen och lugna ballader blandas med turbolåtar innehållandes, ett av bandets största kännetecken, hiskligt avancerade skiftningar av rytmsignaturer. 7/16 blir 8/32 till 9/8 och sen kommer 5/4. Och man blir nog aldrig riktigt klok på låtstrukturerna.

Vissa klagar på att de inte har någon inlevelse på scen och bara spelar av låtarna rakt upp och ner. Men jag uppskattar en sån här spelning mycket mer än någon cirkusföreställning med dvärgar och liknande där musiken kommer i andra hand.

Då är det mycket mer underhållande att, med hakan i marken och ögonen uppspärrade, se på hur dessa övermusiker hanterar sina instrument. För det är riktigt scenshow det.

HAMMERFALL - Festival stage
Markus Sjöman
W W w w w +
Hammerfall gör sitt bästa för att fylla ut den stora Festival Stage. Scenbygget påminner farligt mycket om Iron Maidens Seventh son of a Seventh Son-scen från 1988, med is- och vinterlandskap.

Göteborgarna genomför en ok spelning och bland de nya låtarna är det Hammer of Justice som låter bäst. Det jag alltid blir besviken på när Hammerfall spelar live är att sångaren Joacim Cans går lite för mycket på säkerhet. Han sänker en oktav när han egentligen ska gå upp. Han undviker de höga tonerna så mycket han kan och det känns lite tråkigt och ger känslan att de inte ger sitt yttersta. Vet inte om han vill spara rösten eller om han helt enkelt har svårt att sätta tonerna live som han sätter på skiva. Tycker i vilket fall att han åtminstone kan försöka.
Hammerfall tillför inget nytt till sin genre. De trampar vatten i power metal-havet.

STATUS QUO - Rock stage
Johan Henricson
W W w w w
Gubbrockens främsta - engelsmännen i Status Quo gästar Norje Boke just när festivalens andra kväll övergår i natt. De var senast på besök för fyra år sedan och bjöd då på en publikfriande och gungig show som gav mersmak. Gubbrock när den är som bäst, helt enkelt!

Den här gången är det annorlunda. Det känns som om kommendant Rossi med kompani skjuter en bra bit över målet. Själva har de säkert skoj, det ser ut så i varje fall. Men det klickar någonstans mellan monitorhögtalarna och första publikraden. Publikkontakten är i det närmaste obefintlig och det känns snarare som om man tittar på en inspelad jamsession än upplever allsångsrockens galjonsfigurer live. Det hela utvecklas till en intern historia till vilken man inte riktigt känner sig inbjuden.

Visst, publiken skrålar förstås med och en stor del av publiken har naturligtvis kommit bara för att få gorma "Wooåååoåååhh! Rocking all over the world" tillsammans med ett tusental likasinnade. Frågan är dock om de inte fått samma behållning av att göra det i ett öltält på en mindre stadsfestival till ett lokalt coverband. Där skulle förmodligen ölen vara betydligt billigare dessutom.

Nej, det här duger inte för att vara ett såpass stort och etablerat band. Tekniskt sett så är det en helt okej spelning men en konsert, i synnerhet med ett band som Status Quo, är så mycket mer än att bara traktera sina instrument på ett skickligt sätt. Bygger man sin produkt runt boogiegung, allsång och mysnostalgi så får man se till att leverera det också!
Det är svårt att sätta fingret på precis vad som går fel, möjligen är det så att de försöker för hårt och glömmer bort att det enkla ibland också är det bästa. Med risk att låta väl underfundig så kan man säga att gubbarna kanske bör ta sig samman och åstadkomma en förändring. För nuläget - Status Quo - är inte hållbart...