2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Hultsfred tjugo 05
Text: Anders Lundqvist, Foto: Malin Nilsson - 2005-06-21

Det var 20-års jubileum och utsålt, solen strålade och jag promenerade glatt in på campingområdet med väskan på axeln, kudden under armen och campingstolen i handen. Med en temperatur på 25 grader längtade jag efter att sätta mig med vännerna och öppna en kall dricka och njuta av en hel dag "festivalande" utan musik, innan det på torsdagen skulle ta fart på allvar.

LerigtRockparty hade på sin hemsida uppmanat oss besökare att ta med sig stövlar på grund av att området var blött och lerigt. Så illa kunde det väl inte vara tänkte jag och vandrade in på området i mina nyinköpta helsvarta Converse. Det var tyvärr så illa. Mina Converse är inte längre svarta.

En kall natt försvann och en ny sol värmde över 30000 besökarna torsdagen den 16 juni. Den första festivaldagen började för mig med Lars Winnerbäck och slutade med The Mars Volta. Däremellan fick jag se en av mina absoluta favoritartister göra ett mycket tveksamt framträdande, Marilyn Manson var både oengagerad och tråkig. Förväntningarna var i för sig höga, men detta var inte ens godkänt. Jag är grymt besviken! Som tur var avslutades dagen med festivalens absolut bästa konsert, The Mars Volta, helt underbart.

Fredag och molnen hopade sig, regnet föll och den redan leriga Hultsfredsfestivalen blev ännu lerigare. Det var ingen munter dag och jag gick mest oengagerat runt mellan scenerna och lyssnade på lite av varje. Nine Inch Nails bjöd på en bra konsert och lyfte mitt humör en aning. Kylan gjorde sig påmind framåt halv två när Millencolin började sin spelning. Tyvärr värmde detta mig inte nämnvärt och jag gick och la mig lika frusen som innan. Festivaler mår inte bra av regn, inte jag heller.

Lördagen och sista dagen på detta 20års jubileum skulle bjuda på en hel del mysiga musikupplevelser. Efter att ha dansat till några låtar av USCB Allstar svalkade jag mig med en öl i leran vid tältet och drog sedan vidare för att se The Kristet Utseende, men denna pubertala hårdrock föll mig inte i smaken alls så jag gick vidare till Pampas för att lyssna på Timbuktu. Detta är inget jag direkt ångrar, vilket drag och vilken publik. Så mycket folk ser man inte ofta framför Pampas. Kanon bra!
Efter detta väntade Winnerbäck ännu en gång på Atlantisscenen. Det var smockfullt med folk vilket givetvis inte hindrade mig från att tränga mig, i alla fall halvvägs in i folkmassan. När Lasse stegade ut på scenen med gitarren i hand steg jublet till enorma nivåer, på gränsen till Beatles-hysteri. I varenda låt hade Winnerbäck en enorm kör som när som helst kunde ta över och mellan varje låt steg jublet igen. Det var helt fantastiskt att se och höra, jag har aldrig vart med om något liknande och det verkade inte Winnerbäck ha varit heller.

Som hemligt band för dagen spelade Sator (tidigare hemliga band var Hellacopters och Sahara Hotnights). Jag lyssnade en stund på Sator, det kändes tamt, dessutom var basisten inte helt stabil, så jag gick vidare till Hawaii för att se System of a Down. Jag delade dock inte entusiasmen med alla som stod och hoppade framför scenen. Knappt godkänt trots en bra spellista.
Kungarna på Hultsfred var The Hives i alla fall enligt dem själva. Med den alltid lika kaxiga "Howlin" Pelle i spetsen "ägde The Hives Hultsfred och vi ägde The Hives". En grym show som mycket väl kunde ha blivit en kanonavslutning för min del, men ett band återstod på min lista, det danska bandet Mew. Förra årets festival avslutade jag på teaterscenen, då var det Mono som spelade. Avslutningen detta år var inte helt olik. Mew spelade på samma scen och bjöd på sin fantastiska musik. Ett bättre slut på en festival är svår att toppa.

Det bästa: The Mars Volta, publiken på Winnerbäcks tredje konsert och Timbuktus framträdande.

Det sämsta: Leran, Håkan Hellström fruktansvärda stämma och läskiga publikfrieri samt Rockpartys informationstält som liksom förra året inte kunde svara på en enda fråga.