2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Baktakt och skrot i Ytterstjärna
Magnus Lundgren - 2005-08-05

Svenska akademien, ett av reggaesveriges stora namn just nu, som är aktuella med sitt tredje album "Resa sig opp" som släpptes i slutet av maj är ett duktigt liveband som utvecklats från hip-hopen mot reggaen. Man har nu ett helt band komplett med gitarrist, trummor, bas och klaviatur men man har dock inte gett upp hip-hopen helt utan snarare lämnat plats för mer baktakt. Tillsammans med några, framförallt lokala, småband skulle man underhålla deltagarna på årets Ungdomsmöte.

Svenska akademien
W W W W w

Vi kommer in i det lilla utrymmet bakom scenen i en skolaula där en spelningslokal, komplett med ljus, scen och ljudutrustning, gömmer sig. Där får vi stå ett ganska bra tag innan Svenska akademien springer upp på scenen. Jag är nyfiken på hur det kommer att låta, jag har hört lite av dem tidigare, då från skivor och jag tyckte att det lät rätt så bra. Jag har dessutom hört att de ska vara riktigt bra live och jag hoppas att ryktena ska vara sanna.

Energin går det inte att ta miste på. Med leenden på läpparna springer de upp och tar plats bakom mikrofoner och instrument. Innan första tonen slås an så känns bandet svettiga, glada och adrenalinfyllda. Jag tänker att ryktena kanske var sanna. De drar igång och det låter, i ärlighetens namn, bara ganska bra. Basen är lite för hög och bandet har svårt att få igång ett skönt gung. Lite besviken försöker jag ändå dansa, försöker njuta ändå men det är svårt. Det dröjer dock inte länge förrän det fixar sig, ljudet blir mycket bättre, publiken kommer äntligen igång och bandet på scenen blir riktigt tajt. Snabbt sprids glädjen och energin ner från scenen och ut i hela lokalen och publiken är helt med på tonerna och överallt rör det på sig. Stämningen är verkligen fantastisk, bara kärlek och glädje hela spelningen igenom.

Svenska akademien var ett bra val för arrangörerna av Ungdomsmötet. Trots att publiken inte åkt till Ytterjärna för Svenska akademien, utan för sommarlägret som anordnas där så lyckas bandet få igång lite allsång i de mer kända refrängerna.

Efter en stund av glädje åt att ha upptäckt det här underbara bandet så blir jag återigen lite besviken. Frågan som snurrar runt i mitt huvud är: Måste alla låtar börja med en upptakt på virveltrumman? Efter 5-6 låtar kommer i alla fall en som börjar annorlunda men fortfarande så börjar den stora majoriteten på ett snarlikt sätt. Tråkigt och fantasilöst, men ingen avgörande detalj direkt. Värre är att låtarna låter alldeles för lika i mina öron. Det är svårt som nybliven lyssnare att skilja låtarna åt. Om man lät klaviaturen ta mer plats (man har två stycken bakom de svarta och vita tangenterna), och kanske införa en liten blåssektion så skulle det kanske bli bättre.

I det stora hela var det dock en mycket bra och svettig spelning och jag längtar redan till nästa gång jag ser dem. Då förhoppningsvis också med den tredje sångaren Leia som var mammaledig med ett mycket nyfött barn (natten innan spelningen tror jag barnet föddes).

Det var även ett antal småband som spelade där. Jag såg inte alla men några av dem fastnade i mitt minne.

Hardt Danz spelade någon sorts tung industrimetaltechno (kan inte säga att jag kan mycket om denna sortens musik). På Ungdomsmötets hemsida står det "en hård technoremix på blues" och det beskriver nog bandet bra. Mitt på scen stod en kontrabas som mest liknande ett tortyrredskap och på den spelade den ena av de två i bandet, med hjälp av en effektpedal och en stråke, fram diverse ljud. Denne man var rakad, smal, klädd i en svart skinnrock, svarta byxor och barfota. Han sjöng också i en mikrofon med en röd lampa (som oturligt nog befann sig mitt framför näsan ur vissa vinklar vilket såg väldigt roligt ut). Den andra mannen var mer lik jultomten, fast med mindre ansikteshår. Han var klädd i liknande kläder, fast vita, och läkarrock istället för skinnrock. När han inte skötte datorn med den förinspelade musiken så spelade han på en helvit gitarr. Musiken som kom ut var en positiv överraskning för mig. Varken metal eller techno går hem hos mig med det här var faktiskt en väldigt angenäm lyssning.

Moosequartet var ett fyrmannaband som spelade rock blandat med folkmusik. Elbas, gitarr, dragspel, sång, och diverse slagverk spelades på scenen. Det absolut bästa med bandet var skrotet man spelade på. Det var en tunna med olika små saker fastsatta här och var. Det var en egen skapelse och användes som ett trumset, det lät riktigt bra och det var roligt med nåt nytt. Det var ett band som gjorde något nytt, på ett mycket bra sätt. Tråkigt bara att man knappt hörde vad sångaren sjöng.

Tre singer/songwriters uppträdde också, Klara, Moa och Midas Ekholm. De två första spelade lite tillsammans. Mest spelade Klara själv, hon var karismatisk och duktig. Moa, som var lite blygare och tog inte riktigt lika mycket plats hade dock en gudomligt bra röst, och jag skulle gärna höra mer med den. Midas Ekholm är en ung trubadur som spelar politiska visor. Han har mycket potential men taktkänslan var inte mycket att hurra över, men han verkade också väldigt nervös. Vissa låtar kändes också lite si och så i texterna. Däremot fanns det riktiga pärlor, såsom låten jag kallar "Efterbliven". Den var helt underbar. Om han övar upp lite taktkänsla och slipar lite på texterna, speciellt de äldre, då kan nog Midas gå långt. Han har potentialen, det enda som behövs är lite arbete.

Länkar:
Ungdomsmötet
Svenska akademien
Moosequartet