2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Augustibuller 2005
Magnus Lundgren - 2005-08-12

I år var det tioårsjubileum för Augustibuller och man utlovade överraskningar under hela festivalen. Särskilt många sådana märkte jag inte av men det gjorde inte särskilt mycket alls. Det räckte med musiken och den goda stämningen. Det var inga stora artister på Augustibuller i år, mest kända var nog The kristet utseende och Mustasch. Inom sin egna genrer fanns det dock minst sagt storheter, t.ex. The Selecter, Napalm Death, The Slackers och Köttgrottorna.

När jag och mina fem vänner kom fram till campingen någonstans runt midnatt på torsdagen fick vi privilegiet att se hela campingen. Vi hittar till slut en plats för våra två tält allra längst bort. Campingen hade varit öppen sedan onsdagen och det var fullt men väldigt bra stämning. I år var den lilla festivalen populär och biljetterna sålde som smör i solsken. Arrangörerna släppte till och med 200 extra biljetter ungefär en vecka innan för att så många som möjligt skulle kunna komma. När dessa tagit slut släppte man även 500 endagsbiljetter. Det var schysst av arrangörerna att släppa in så många som möjligt och överfullt blev det inte trots de slutsålda biljetterna.

Det som slog mig mest med Augustibuller var att festivalområdet på många sätt är helt perfekt. Det ligger mitt i den lilla staden Lindesberg, något som inte verkar irritera invånarna särskilt mycket. De verkar faktiskt tycka att punkfestivalen är ett roligt inslag i det sömniga småstadslivet. Det är också en väldigt bra sak för festivalen eftersom man efter en promenad på inte ens en minut är inne i stadens centrum, med allt vad det innebär för en festivalbesökare. Den andra saken som gör området oerhört bra är närheten till vatten, scenområdet är en ö. Ön och campingen delas av en liten flod som rinner ut i en sjö. Bada kan man därför göra lite överallt i närheten av området, tyvärr är inte vattnet det fräschaste men det är inget större problem.

Augustibuller är en ganska liten festival och därför är det ett ganska smalt utbud av musik. Det är mycket olika sorters punk, såsom hardcore, grindcore och liknande men även vanlig rock och metal får plats. Festivalen är också helt klart störst på den jamaicanska musikstilen ska (en föregångare till reggae) med hela sex artister inom genren i år. Tack vare den smala inriktningen så kan man veta vad man kan vänta sig utav Augustibuller och det är inte ofta man behöver sitta och sura över att det bara är skit som spelas, om man tycker om festivalens inriktning det vill säga.

Festivalen är väldigt bra organiserad, det är inte mycket köer och allt man kan tänkas behöva är ordnat i närheten, mat och dryck finns att köpa på campingen och dricksvatten finns på två ställen på campingen. Överhuvudtaget flyter allting på väldigt smidigt under festivalen, man märker knappt av bråk eller vandalisering. Det stora undantaget i år var när ett femtiotal personer löpte amok på campingen och välte bajamajor och partytält. De härjade ett ganska bra tag och ska man klaga på något är det väl att vakterna skulle ha stoppat upploppet.

Fredag, 5 augusti

Klockan tolv går det första bandet upp på scenen. Då sitter jag i gräset utanför festivalområdet och njuter av frukosten jag köpt på den lokala konsumbutiken (ja, i Lindesberg heter det fortfarande Konsum). Vädret är prefekt. Inget regn men ändå inte den fruktansvärda hetta som var där förra året. Stämningen känns även den på topp. Överallt är det festivalkänsla, till och med inuti stadens centrum. Pizzeriorna är fullsatta och snabbköpen har stoppat in kundvagnarna på lagret för att de ska ha några kvar efter festivalen. I år hade även en del äldre invånare i staden utnyttjat regeln att folk över femtio år kommer in gratis. Man såg äldre damer och herrar både på scen- och campingområdet.

The Liptones
W W w w w
The Liptones är ett skaband som jag hört talas mycket om. Både att dessa herrar ska var riktigt bra och att de ska vara raka motsatsen. Jag hoppades att festivalen kunde börja med att dansa lite till ett av Sveriges största skaband men tyvärr misstog jag mig. Det hela kändes lite segt och tråkigt. Ingen härlig känsla infann sig alls och redan nu började misstänka att skabanden inte alls gör sig lika bra på stora scenen.

Jamborees
W W W W w
Ett tag efter The Liptones spelning på stora scenen spelar ett skaband på den lilla, tältscenen. Bandet heter Jamborees och är helt nytt för mig. Redan under bandets soundcheck känns det positivt. Blåset gör sig definitivt bättre inne i tältet och den lilla scenen med det lägre ljudet och större publikkontakt tycker jag alltid har passat till den glada skamusiken som man helst ska dansa till. När bandet kör igång är ljudet riktigt bra, allting hörs precis lagom mycket. Tyvärr blev det lite rundgång i början av spelningen men bandet fortsatte att spela med ett leende på läpparna så det var inget som förstörde spelningen. Sångerskan Susanne har en väldigt bra röst och de tre andra tjejerna i åttamannabandet får sina blåsinstrument att på ett snyggt sätt blanda sig med resten av musiken. Stämningen blir bättre med varje låt och tältet blir varmare och varmare i takt med att fler personer dansar loss. Efter spelningen behövs ett bad och tack och lov är det bara några få meter till vattnet.

Crucified Barbara
W W W W w
Ett band som jag varit ganska sugen att se på eftersom de kommer från samma trakter som jag och det har varit mycket snack om dem men deras musik har gått rakt förbi mig. I ärlighetens namn så var jag tveksam till hur det skulle låta men när jag kom upp från vattnet så var det här rockbandet en positiv överraskning. Det var klassisk rock med en del andra inslag såsom metal och modernare hårdrock. Tjejerna i Crucified Barbara lyckas spela rollen som tuffa rockstjärnor på ett förvånansvärt övertygande sätt och bandet lyckas dra till sig en riktigt stor publik. Deras hårdrockshow hade dock gjort sig bättre i mörkret, det var verkligen en miss tycker jag.

USCB Allstars
W W W w w
Bandet jag har hört väldigt mycket om men väldigt lite av. Ett skaband med svängiga låtar och refränger man gärna sjunger med i. Spelningen hade nog kunnat bli en riktig succé men som vanligt blir ljudet inte särskilt bra på den stora scenen. Blåset försvinner bakom de andra instrumenten och bastrumman är på tok för hög. Det förstör, precis som på The Liptones spelning, hela den sköna, avslappnade ljudbilden som skaband ska leverera. För mig är också ska en musikstil där det instrumentala är centralt och tyvärr får det stå bakom sångarna på USCB Allstars spelning.

Jag blir rätt så besviken men känner också att just den här scenen med det här ljudet inte gjorde bandet rättvisa. Jag ser dem gärna igen i en mindre lokal med bättre ljud för att se om de kan ge revansch.

Chixdiggit
W W W w w
Ett gäng riktiga helylleamerikanska kanadensare, sådana killar som kan vara svärmorsdrömmar trots att de spelar i ett rockband och hoppar av skolan. Bandet spelar urtypen av amerikansk, modern, poppunk. Trots att låtarna är enformiga (visserligen är det en hel del som bara är en eller två minuter långa och alltså inte hinner bli enformiga) och påminner alldeles för mycket om varandra är det en bra spelning att titta på. Bandet spelar med glädje och glöd, den odödliga kombinationen som gör de värsta musikanterna roliga att lyssna på. Det som är bäst med spelningen är dock mellansnacket. Det blir väldigt mycket allsång att lära sig, applåder för allt möjligt, i genomsnitt blev vi nog uppmanade till två applåder mellan varje låt. Mellansnacket blir lite barnsligt och sött men det känns ändå genuint och gör en annars medioker spelning minnesvärd.

Lördag, 6 augusti

Dags för festivalens andra och sista dag, tyvärr faller regnet från tunga, gråvita moln som kidnappat hela den annars så blå himlen. Modstulna av det tråkiga vädret pallrar vi ändå oss upp. På grund av vädret blir det ganska sent och det blir inte lika mycket band som dagen innan. Trots att vädret håller i sig mer eller mindre under hela dagen (även om regnet avtar ganska snart) så är stämningen hög. Lite regn får inte förstöra festivalstämningen inte.

Köttgrottorna
W W W w w
Ett gammalt punkband som spelar än idag. De är rutinerade och drar en stor publik. De är riktigt samspelade och de får med sig mycket av publiken men det känns ganska så stelt. Inte särskilt mycket liv och röj på scenen tyvärr och man hade behövt mer glöd än så för att få bort de tunga regnmolnen från sinnet. Däremot är det svårt att klaga på det musikaliska så bandet skrapar ändå ihop en knapp trea.

The Slackers
W W W w w
Ett av de stora namnen på Augustibuller i år, de presenteras som "ett av världen största skaband" och påstås "ha en given roll i varje skalyssnares hjärta". Därför känner jag en stor förväntan på vad bandet kan tänkas prestera och återigen tvingar ljudet på den stora scenen mig att bli besviken. Visst kan ett hårdrockband komma undan med den bastrumman men detta är ljusår ifrån hårdrocken. Blåset var återigen alldeles för lågt och det verkade som att den blev lägre ju längre spelningen gick också. Att den något överförfriskade trombonisten gång på gång blåste ut i tomma luften innan han kom på var micken stod gjorde inte saken bättre.

Det här bandet skriker på alla sätt och vis New York och föga överraskande berättar de i mellansnacket att de ska spela låtar om "the Big Apple". De spelar riktigt bra och tajta är de, och glädjen finns där, speciellt trombonisten som dansar omkring så det räcker till ett helt regemente. Trots det dåliga ljudet känner jag att jag gärna skulle göra som en stor del av den stora publiken gör. Dansa loss till bandets trots allt medryckande toner. Om ljudet hade varit bättre lämpat för den spelade musiken hade bandet kunnat dragit in ett riktigt högt betyg men tyvärr förstörde det spelningen ganska mycket så de får nöja sig med en trea.

Steamboat Rally
W W w w w
Ännu ett band med några svenska ungdomar som spelar snabb, amerikansk punk. Det som utmärker Steamboat rally är dock hur snabbt de spelar, här går det undan så håll i hatten! Till en början är jag chockerad. Jag kan inte förstå hur det kan vara så snabbt och så tajt, hur trummisen hinner med att köra osv. Ganska snart har dock den första chocken lagt sig och jag hör inte riktigt om det är tajt eller otakt, det går för fort helt enkelt. Gitarr, bas och sång drunknar bakom trummorna och det går inte att urskilja det ena från det andra. Kort sagt; tråkigt men snabbt.

Oi Polloi
W W W W w
Ett skotskt punkband som spelade med en av den skräpigaste dist jag hört. Även basen var distad. Ljudet var riktigt skräpigt och för det mesta gick det inte att urskilja vad sångaren sjöng. Det här bandet lever dock på aggressiviteten och den gick det inte att ta fel på. Vissa av låtarna hade även metalinfluenser (något som sångaren var noga med att berätta innan varje sådan låt).

Bandet har starka politiska åsikter och de hymlar de inte med. Mellansnacken används för att presentera låtarna och samtidigt propagera för åsikterna som förs fram i dem. De klagade på USAs kulturella imperialism och sjöng en låt på skottarnas ursprungsspråk. De brände saker på scenen, t.ex. en liten amerikansk flagga, och delade ut öl till publiken som de skulle dela med sig som en gest att anarkism faktiskt kan fungera. De klagade även på jakten av försvarslösa djur och kastade ut veganmat till publiken och spelade en låt som hette "Hunt the rich". Under denna låt kom även en maskerad man med en syndikalistflagga upp på scen.

Det som Oi Polloi förlorar med dåligt ljud vinner de dubbelt upp med energin och sin karisma. Trots att de säger att de är ett litet skotsk punkband som är vana vid att arrangera egna spelningar på små krogar gör de sig verkligen bra på den stora scenen och de lyckas få med sig mycket av den stora publik som samlats för att se dem. De lyckas också ha en riktigt bra kontakt med publiken trots storleken på scenen och de håller också sitt ord om att vara ute på festivalområdet med oss besökare efter spelningen.

The Selecter
W W W W w
En av de saker jag tycker allra mest om hos ska är blåsinstrumenten och därför är jag alltid lite skeptisk när musiken ska spelas utan blås. Ändå har jag stora förväntningar på The Selecter, ett av de största banden från den engelska skavågen på åttiotalet. Bandmedlemmarna har blivit äldre nu även om åren inte syns särskilt bra på sångerskan Pauline Black. Jag bereder mig på att återigen irritera mig på ljudet och svära över att skaband spelar på stora scenen. Till min glädje behöver jag dock inte göra det alls denna gång. Istället tränger jag mig framåt i det stora publikhavet, fram till den stora skaran av glada människor som dansar sig svettiga.

Ljudet är riktigt bra, det låter väldigt mycket som de gamla inspelningarna och trots att jag hade höga förväntningar på dessa gamla legender så blir jag bara positivt överraskad. Däremot måste jag tyvärr säga att musiken inte alltid uppfyller mig med glädje och danslust och därför lyckas engelsmännen inte dra ihop full pott denna gång.

The kristet utseende
W W W W W
Headbang och hårdrock får avsluta årets Augustibuller. När jag går till spelningen slår det mig direkt att artistbokarna troligtvis inte kunnat välja ett bättre band att avsluta festivalen med. Fruktansvärt många ser bandet rocka loss på den stora scenen och trots att detta betyder början på slutet är stämningen där oerhört upplyftande. Jag stannar en stund och blir bara helt lycklig, trots att det inte riktigt är min musik som spelas måste jag erkänna att detta är fruktansvärt bra, men vad skulle inte vara det med den publiken. När jag går från spelningen med musiken i ryggen längtar jag redan till nästa år.