2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Uppsala reggaefestival, 12-13 augusti
Text: Magnus Lundgren - 2005-08-15

Med namn som The Gladiators, Tanya Stephens och Capleton har arrangörerna lockat 10 000 personer till Uppsala över helgen. Trots dåligt arrangemang och narkotika så lyckas man få till en trevlig festival som är en aning annorlunda.

Den allra första tanken som slog mig när jag kom fram till festivalområdet i Uppsala var att detta inte verkar vara den mest välarrangerade festivalen. Tyvärr höll det i sig festivalen igenom och när den var slut var det lätt att konstatera att många saker kunnat vara bättre. Inte så farligt långa men fasligt sega köer för att få tag i festivalband fick man stå ut med om man kom vid fel tidpunkt.

Mer köande blev det på campingen om man ville ha tag i vatten eftersom man endast hade en vattenslang och dela på, trots att festivalen besöktes av 10 000 personer. Två gånger upptäckte jag till min fasa att det inte fanns något dricksvatten kvar, den andra gången gick ryktet att det var avstängd på grund av att vattnet orsakade magsjuka.

Och så blev det köande en tredje gång. Trots att kontroll och visitering av besökare ofta inte var mycket att hänga i julgranen blev det rejäla köer in till festivalområdet vid stora uppträdanden. Man hade placerat den lilla ingången på vägen från campingen och den stora mot staden. Det krävs ingen kärnfysiker för att inse att den stora strömmen kommer från campingen, men tyvärr tänkte inte arrangörerna på detta vilket gjorde att man ibland tjänade tid på att ta den långa promenaden runt festivalområdet för att komma in.

Festivalens problem var dock inte slut där. Ändringar i programmet var något som genomsyrade hela festivalen. Ganska snart var de tryckta programmen bara halvdanna fingervisningar om var och när en artist skulle spela och man var tvungen att bege sig till informationstältet för att se det gällande schemat.

Ängen som campingen ligger på är mjuk och fuktig men tack och lov kommer det bara enstaka, korta skyfall första dagen så det hinner inte bli någon rejäl leråker. Istället blir det bara väldigt lätt att ställa upp tälten.

Väl inne på festivalområdet möttes man av en massa stånd som säljer jamaicanskt och afrikanskt krimskrams, öl- och mattält och en hel del tält från olika organisationer inklusive RFSL. De hade manat till bojkott på grund av Capleton, en stor jamaicansk artist som är känd för att hetsa mot homosexuella och andra syndare enligt hans religiösa tro.

Religiositeten är något som genomsyrar reggaen och alltså även många artisters framträdanden. Någon artist ropar att där han kommer ifrån (Jamaica) har alla män en kvinna, allt annat är självmord. Till min förvåning möts detta tydliga påhopp på homosexuella med ett jubel från publiken. Under hela festivalen så hör man det ropas "rastafari" (benämningen på deras religiösa inriktning) och "Jah", ett annat ord för Gud som används flitigt inom reggaen. Jag undrar hur många av dessa dreadsbärande ynglingar som egentligen är troende, kanske är det mest musiken och den allmänna attityden som lockar och religiositeten är en oundviklig bieffekt.

Ett annat sätt som rastafariinfluenserna märks på är hur flitigt det röks på under festivalen, trots att det stryker omkring många poliser; civila, likväl som uniformerade. Det har varit svårt att undgå att 130 personer är misstänkta för ringa narkotikabrott. En debatt har dragit igång i år igen om huruvida festivalen ska få tillstånd nästa år eller inte. Trots detta flitiga narkotikabruk (eller kanske tack vare) så var festivalen en lugn tillställning. Personligen märkte jag inte av några hotfulla situationer eller ens sådana stämningar alls. Under dagarna förde festivalområdet mina tankar till midsommarfirande, då små grupper av festivalbesökare spridit ut sig bland stånden på gräsmattan och njöt av det fina vädret och musiken.

Man hade ett imponerande utbud av musiker och den tungt övervägande majoriteten var utländska, många från Jamaica. Det var reggae för hela slanten som gällde och nästan bara renlärig rootsreggae. Medelåldern på de kaftanklädda sångarna och musikanterna var ganska hög men det svängde ändå riktigt ordentligt. Överlag var musikerna riktigt duktiga och det var väldigt jämt genom hela festivalen, visserligen ingenting som fick mig att hoppa av glädje men även inget som man inte kunde njuta av. En spelning jag kommer att minnas är The Gladiators, ett av de reggaeband som fått mig riktigt glad. De var dock ett av de storband som hade ordentligt publikstöd vilket gjorde konserten så mycket bättre.

Det svenska kultbandet Dag Vag var dock något av en besvikelse. Med en elbas så hög att gitarrerna knappt hördes och en repertoar där de dragit ned tempot på allt för att reggaeanpassa låtarna blev det lite trist. Trots allt en bra spelning men jag vet att gubbarna kan bättre. Uppsala All Stars, ett band bestående av framstående reggaemusiker från Uppsala bjöd däremot på en imponerande spelning och visade att svenska reggaemusiker kan de också.

Spekulationerna gick om vem eller vilka som var den annonserade "Swedish surprise act" som skulle uppträda på fredagen. Själv hoppades jag på Peps Persson, vem hade passat bättre än Sveriges reggaekonung? Det visade sig att det dock var Timbuktu men spelningen sköts upp till lördagen för att sedan bli inställd.

Trots allt krångel, alla ändringar i schemat och att den ena gruppen lät som den andra var festivalen en riktigt trevlig tillställning. Ja, trevlig är nog precis rätt ord och jag hoppas att problemen med knarket löser sig till nästa år så festivalen kan fortsätta.