2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7
Popaganda 2006
Magnus Lundgren - 2006-06-11

Det första man kan säga om årets Popaganda är; vi hade iallafall inte tur med vädret. Visst var det helt okej emellanåt. Ibland tittade faktiskt solen fram på riktigt men när det vädret hela tiden blandas med regn och lervälling, då är det lätt att tröttna. Bra musik och ett gott humör kan dock göra dåligt väder till en skitsak men Popaganda lyckas inte riktigt skapa en atmosfär som får mig att glömma vädret.

När jag kommer till festivalens första dag för att se en av filmerna som Stockholm filmfestival visar så har inte festivalen kommit igång. De flesta besökarna sitter utanför och dricker och äter mat. Det får man inte göra på området om man inte betalar dyra penningar för det som finns för försäljning på området. Antagligen är det ett av villkoren arrangörerna fått från försäljarna som gör att man kan ha festivalen gratis, och det är ju en av Popagandas stora fördelar. Men det känns ändå väldigt trist att behöva stå i långa köer för dyra varor.

Efter en bra film ger jag mig ut i hopp om att festivalen kommit igång, och jag får rätt, litegrann iallafall. Det är fortfarande lite seg stämning bland besökarna och inte så mycket som händer trots att klockan är sju. Jag tar soundchecket på scenerna som ett löfte om att det snart drar igång på riktigt.

Det spelas hårdrock i högtalarna innan nästa artist ska uppträda på stora scenen och jag blir nyfiken på vad som ska komma. Jag blir både förvånad och besviken när Broder Daniels gamla sångare Henrik Berggren kommer upp ensam med en akustisk gitarr. Brittiska Tunng hade bjudit på riktigt hyfsad musik på lilla scenen och jag tror att den stora folksamlingen som kom strömmande från den spelningen till Henrik Berggrens måste ha blivit riktigt besvikna på skillnaden i kvalitén. Det enda bra jag kan säga om honom är att det är smått otroligt att en så dålig musiker kan dra och vågar stå inför en så stor publik.

Resten av kvällen är det egentligen bara två saker som lyckas värma mig. Det är Mindre Nils folkmusik och rutinerade MEW, även om de senare inte riktigt verkade vara hemma på en stor scen. När regnet börjar ösa ner framåt elva ger jag helt enkelt upp och går hem.

Tack och lov drar festivalen igång på riktigt de två andra dagarna. Det bjuds på en hel del bra pop och trots att det inte är min favoritmusik som spelas kan jag säga att man har lyckats få dit en hel del artister som verkligen kan spela musik. En del av dem känns dock inte riktigt klockrena. De känns lite orutinerade och rädda, eller så passar de inte in på festivalens stora scener. Emellanåt kan ljudet vara ganska dåligt men det verkar inte vara något som de flesta besökarna bryr sig om.

Andra dagen bjuder återigen på dåligt väder. Kanske är det en efterlängtad natt av god sömn som gör att jag känner av en bättre stämning den dagen, kanske är besökarna helt enkelt fler och gladare och kanske är musiken bättre, kanske allihop. Hursomhelst lyckas jag njuta helt och fullt av festivalens andra dag.

Jag upplever inga riktiga höjdpunkter utan det pendlar mellan ganska dåligt och ganska bra. Festivalen är definitivt värd en helg av mitt liv men det är tur att det är gratis, jag skulle inte betala mycket för att gå dit.

Med ännu finare väder verkar den tredje dagen ha lovande möjligheter att bli en fin avslutning på en halvdan festival. Det hela lunkar på i samma småsega tempo och samma halvbra musik. Jag känner mig väldigt sugen på att se Andreas Mattson. Jag diggade själv Popsicle när de slog igenom, men det var så länge sen att jag inte minns så mycket. Det skulle bli kul att höra gruppens gamla sångare. Och det är faktiskt riktigt bra. Det är samma sega tempo som genomsyrar festivalen men det gör inte så mycket eftersom musiken i sig är uppiggande. Att trummisen också får glänsa lite och dra upp tempot en aning gör det hela bara ännu bättre. Det är synd att Andreas Mattson fick igång festivalen så pass sent men det var tur att den överhuvudtaget kom igång.

Även om jag inte riktigt kan förstå varför är nu stämningen verkligen på topp och det är många besökare. Festen är nu igång på riktigt och Popagandas sista sex timmar blir vad det borde ha varit hela tiden; festival.