2009-04-06 Årets festivalsommar
2008-05-03 De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
2008-04-24 Det finns inga genvägar
2008-04-20 Hårdrock: Gamla rävar mot nya förmågor
2008-04-12 Kaizers Orchestra bandet som vill
2007-07-05 Metaltown 2007
2007-07-01 Peace and Love 07 Bilder
2007-07-01 Peace and Love 07
2007-06-20 Hultsfred 07 Bilder
2007-06-20 Hultsfred 07
2007-04-02 Bonusskivan - Grädde på moset eller en fimp i ölen?
2006-08-28 Malmöfestivalen 2006
2006-08-13 EM-Festen 12 aug 2006
2006-08-12 EM-Festen 11 aug 2006
2006-08-11 EM-Festen 10 aug 2006
2006-08-09 EM-Festen 8 aug 2006
2006-08-08 EM-Festen 7 aug 2006
2006-08-07 Augustibuller 2006
2006-08-07 Where the Action is - Malmö
2006-08-06 P&L Vinnarrapport HÃ¥kan
2006-08-06 P&L Rapport Koshik
2006-08-02 60-tals kväll i Pildammsparken
2006-07-25 Kaktus 2006
2006-07-24 Tävling: WTAI
2006-07-15 Arvikafestival 06: Lördag 15/7
2006-07-14 Arvikafestivalen 06: Fredag 14/7
2006-07-13 Arvikafestivalen 06: Torsdag 13/7
2006-07-11 Depeche Mode på Stadion
2006-07-11 Peace&Love 2006: Bilder
2006-07-10 Peace & Love
2006-07-05 EM-Fest i Göteborg
2006-07-05 Kirunafestivalen '06
2006-07-04 Peace&Love-tävlingen avgjord!
2006-07-02 Roskilde 2006: Söndag 2/7
2006-07-01 Roskilde 2006: Lördag 1/7


Roskildefestivalen 2006
Johan Henricson 2006-07-04

Så var då Roskildefestivalen över för den här gången. Tusen och åter tusen tält har rivits, oräkneliga ölflaskor har skeppats iväg till pant och tusentals syner, intryck och inte minst dofter har smält samman till en helhet, summerats och sammanställts till den sammanfattning du nu läser.

Det var på många sätt en historisk Roskildefestival vi fick uppleva. På gott och ont förstås;

Rekord i antal besökare och antal förstagångsbesökare.
Midtfynsfestivalen i Danmark var under många år en festival för framför allt yngre danskar. Den är numera nedlagd och möjligen är det anledningen till att en ny typ av människor hittar till storebror Roskilde istället. Färsk statistik menar att hela 20% av årets besökare upplevde sin första Roskildefestival.
Det satte nog sin prägel på campingområdet som var betydligt lugnare och mer städat än vanligt. Mer "vanligt" folk och mindre "festivalfolk"

Rekord i välgörenhetspant
Vid ingångarna till festivalområdet samlas pantflaskor och backar som inte får tas med in på området. Panten från dessa flaskor och backar går till välgörande ändamål och under årets varma festival uppgick panten till drygt 526 tusen danska kronor! Rekord med god marginal!

Rekord i konstigt campingområde
Mitt i det som i alla år varit festivalens östra campingområde har landägaren nu anlagt ett stort grustag (egentligen har det "alltid" varit ett grustag strax söder om campingen men nu har det flyttat vidare in på området).
Detta har resulterat i ett helt absurt campingområde där det är löjligt långt mellan de olika ändarna och till festivalområdet. Som om det inte vore nog finns ett separat avdelat område 7 km söder om allt annat dit det går skyttelbuss. Snacka om nitlott...
Men inget ont som inte har något gott med sig. Där det tidigare grustaget legat har man fyllt vatten i håligheterna och för första gången kunde man erbjuda sina gäster fiske och bad. Gissa om playan var populär under de stekheta dagarna i slutet av veckan

Rekord i otillåtna substanser
Det finns naturligtvis ingen officiell uppgift som styrker tesen men det är fakta att det i alla fall aldrig under mina år luktat så mycket på så många ställen som i år då festivalen ironiskt nog satsat på en jättestor anti-drogkampanj.
Förmodligen röktes det på en hel del under det glada 70-talet också, men under 2000-talet måste det ha slagits rekord i år.

Rekord i avslutning
Roger Waters avslutning på festivalen var något i hästväg. När hela den enorma publiken stämde in i ett unisont "Shine on, you Crazy Diamond!" var det inte ett endaste hårstrå nånstans som inte stod i givakt på mig. Om alla festivaler avslutats så här, då vore världen en lite bättre plats att leva på.

och sist, men absolut inte minst:
Rekord i liverapportering
Det var första gången någonsin som Wilma rapporterade live från en festival. Varje dag summerades till en kort sammanfattning, ett antal recensioner och ett bildreportage. Det känns bra för oss att kunna presentera informationen och rapporterna medan de fortfarande är purfärska och responsen har också varit fantastisk. Aldrig förr har vi haft så många unika besökare. Varje dag. Tack ska ni ha!

Nedan följer alla recensioner och bilder från årets festival sammanställda och uppdaterade med söndagens händelser. Håll tillgodo!

Bilder, onsdag>>
Dagsrapport, torsdag>>
Dagsrapport, fredag>>
Dagsrapport, lördag>>
Dagsrapport, söndag>>


Onsdag 28/6

En dag kvar tills Roskildefestivalen 2006 drar igång på riktigt. Wilma är på plats och kan rapportera om uppehållsväder, ett festivalområde under uppbyggnad och glatt humör hos besökarna

Bilder:

Roskilde 060628 Roskilde 060628 Roskilde 060628
Roskilde 060628 Roskilde 060628 Roskilde 060628
Roskilde 060628 Roskilde 060628 Roskilde 060628
Roskilde 060628 Roskilde 060628 Roskilde 060628
Roskilde 060628 Roskilde 060628 Roskilde 060628
Roskilde 060628 Roskilde 060628

Upp

Torsdag 29/6

Roskildefestivalen 2006 slår upp portarna och den förväntansfulla folkmassan som varit på plats på campingen en halv vecka tillåts för första gången storma in på festivalområdet. Wilma var förstås där redan innan och kunde ta emot folkmassan med öppna armar.
Bilder>>

Recensioner:

Zdob Zi Zdub - Ballroom Stage - 18:00
Peter Bjärbo
W W W - -
Zdob Zi Zdub är ett sexmannaband från Moldavien. Bandet slog igenom internationellt i 2005 års Eurovision Song Contest, då med en gammal gumma på scen.
Bandet är först ut på World Music Ballroom Scenen på årets festival.
Med influenser av Red Hot Chilli Peppers spelar de sin Balkanrock. De får verkligen igång publiken där ingen kunde stå stilla. En bra spelning som saknar det lilla extra.

Guns 'n Roses - Orange Stage - 21:00
Johan Henricson
W W - - -
Det finns en del såväl billiga som klassiska knep för att få igång och tillfredsställa en festivalpublik. Att gå på scen en timme efter utlovad tid är inte ett av dem.
Inte heller att snuva publiken på hälften av konserttiden genom att låta sina kompmusiker sväva ut i femmiutersimprovisatoner är speciellt taktiskt om man är ute efter den kräsna Roskildepublikens gunst.
Konserten, när den väl börjat, är liksom en fotbollsmatch ungefär 90 minuter lång. Liksom i fotbollsmatchen är det inte heller med konserten någon tvekan om att tiden obevekligen tickar på alldeles oavsett hur lång tid det tar att kyla knän och lägga bollar tillrätta inn frisparkar - eller som i det här fallet, stämma gitarrer, dricka vatten, pausa och spontanjamma. Tacka vet jag hockey där publiken utlovas 60 effektiva minuter, men ikväll är Guns 'n Roses väldigt mycket fotboll tyvärr...

Tyvärr därför att konserten i sina finare stunder faktiskt är riktigt, riktigt bra. Den som dristar sig till att stanna och genomlida allt tramset får uppleva fantastiska uppföranden av bland andra "Nighttrain" och "You Could Be Mine".

Det är verkligen beklagansvärt att konserten blir en så ojämn tillställning. I sina bästa stunder låter Axl och hans vänner nästan äckligt samspelta och är beygsmässigt uppe på de starkare fyrornas nivåer. Tyvärr är det alldeles för långt mellan gångerna och under två tredjedelar av spektaklet är man inte en millimeter över en svag tvåa.
Tänk om man kunde fått höra alla låtarna, och bara låtarna, i en någotsånär tät följd eftervarann så att energin och kraften de ingjuter i publiken inte hinner förbytas i besvikelse och irritation emellan. Då vore detta en rafflande Stanley Cup-final, nu är det marginellt hetare än kvalet till fotbollens div.V södra.

Sigur Rós - Arena Stage - 22:30
Anders Lundqvist
W W - - -
I sin magniika öppning av konserten lägger Sigur Rós ribban högt. Tyvärr når de bara över ett fåtal gånger.
Det är brist på energi och intensitet som gör upplevelsen aningen trött. Det är synd

Sigur Rós trotsar på sätt och vis det traditionella musikkomponerandet, deras mystikfyllda ljud fyller arenatältet. Stundtals lyfts man med och in i musiken och i de stunderna är det riktigt bra.

Trummor, elgitarr med stråke samt en mindre symfoniorkester i en underbar symbios. De går från ett nästan skrämmande lugn till något som kan liknas vid en geiser som utan förvarning exploderas, men tyvärr är det för få utbrott. Det vore önskvärt med en tajtare upplevelse och lite mer av det mesta.

Bilder:

Roskilde 060629 Roskilde 060629 Roskilde 060629
Roskilde 060629 Roskilde 060629 Roskilde 060629
Roskilde 060629 Roskilde 060629 Roskilde 060629

Upp

Fredag 30/6

Fredagen var dagen då solen kom till Roskilde på allvar. Campingområdet fylldes av solbadare, badsjön av vattenbadare och festivalområdet av glada människor. De musikaliska förväntningarna var högt uppskruvade inför denna dag, med många lovande namn.
Bilder>>

Recensioner:

Shout Out Louds - Pavillion Stage - 17:00
Johan Henricson
W W W W -
.Det är lätt att gilla Shout Out Louds. Sedan de slog igenom 2001 med albumet "Howl Howl Gaff Gaff" har de hunnit utvecklats en hel del och när de intar Pavillion Stage denna fredagseftermidag fem år senare så är det ett band med bra självförtroende och självkänsla som tar ton. Dock inte utan att ödmjukheten, som ibland gränsar till försynthet och lågmäldhet, bevarats och berikats.

Publiken är naturligtvis till stor del bestående av redan frälsta (alla andra står framför Oranga scenen och ompar till Kaizers Orchestra) och när bandet dessutom levererar är lyckan total i tältet. Vill man vara långsint skulle man kunna säga att Shout Out Louds är allt vad Guns 'n Roses inte var under gårdagskvällen; hungriga, starka, målinriktade och drivna.
Detta är festivalpropaganda och det enda som egentligen går att anmärka på är den förutsägbara låtistan och att det trots kraften och gedigenheten aldrig riktigt klickar mellan publik och band. Folkmassan jublar och dansar, bandet spelar musik och sällan eller aldrig mötas de två. Det känns snarare som om det är vädret, publiken och publikens högt ställda förväntningar som skapar stämningen än bandet. Men icke desto mindre, det bjuds ett fantastisk eftermidagsnöje och som sagt, ren festivalpropaganda!

Kaizers Orchestra - Orange Stage - 17:30
Ebba Malander
W W W W W
"Skandinaviens bästa liveband" äntrar Roskildes orange scen i eftermiddagssolen och gör det med bravur. Bandets energi, intensitet, fantastiska scenshow och otroliga närvaro kan få vem som helst att vilja dansa "Ompa till de dör".

KO går ut starkt i sitt framträdande och lägger ribban för konserten högt. Trots vissa tekniska missöden under konserten lyckas de hålla publiken i sitt grepp och energin uppe, bland annat genom att få trettio tusen personer att sjunga "Happy Birthday" för en av bandmedlemmarna då denna fyller fyrtio.

Innan konserten tvivlade jag på huruvida orange scenen skulle vara rätt scen för Kaizers, tidigare har jag bara sett dem på mindre scener, men mina tvivel försvinner snabbt. Redan innan första låten har bandets sångare, Jan-Ove Ottesen börjat dirigera publiken likt en enorm symfoniorkester och efter ett fåtal låtar anser jag att orange scenen är som gjord för Kaizers då de har vad som krävs för att få en så stor scen; energi, spelglädje och en sjuhelvetes bra låtbank.
Jag tvivlar inte att ge Kaizers Orchestra den klarast lysande femms jag kan.

Morrisey - Orange Stage - 19:00
Ebba Malander
W W W - -

Morrisey - mannen, myten är ett av pophistoriens största namn, i första hand som frontman i The Smiths, och jag har högre förväntningar på hans framträdande. Förutsättningarna är lovande då kvällssolen gassar och Morrisey öppnar sitt framträdande med en av the Smiths gamla hits Panic men allting dalar snabbt.

Morrisey är teatral, cynisk och allt han är känd för men någonstans blir det fel. Jag saknar den närvaro och energi som kan förväntas av artist som går ut inför en publik på 30-40 tusen personer. Morrisey levererar sitt material och är mycket proffsig men det är också allt.
Jag kan inte fly från känslan av att han snarare ser jobbet konserten som ett jobb än som det han lever för. Vissa inslag av falsk-sång gör det hela inte bättre.

Trots att popparen inom mig protesterar kan jag inte ge Morrisey mer än en trea i betyg, en trea som baseras den proffesionalism som paradoxalt nog också blir hans fall.

.

Rufus Wainwright - Arena Stage - 20:00
Peter Bjärbo
W W W W -
Magiskt, fantastisk och alldeles, alldeles underbart. Första halvan av konserten ackompanjerar Rufus Wainwright sig själv på akustisk gitarr. Han behöver inget band för att fånga publiken.
Alla som älskar singer- songwriters har hittat hit,och det är många. Arenascenen är fullpackad, folk står utanför och vissa klättrar i träd för att kunna se något.

Rufus syster Martha Wainwright är medbjuden på scen och hennes röst (vilken låter som en ung Dolly Partons) kompletterar broderns perfekt i stämmorna.

Efter halva konserten sätter Rufus sig vid sin flygel och spelar en av sina mest kända låtar, Leonard Cohen-covern "Halleljuah". Har Rufus och Martha missat publikens entusiasm innan kan de inte missa den nu. Publiken överröstar dem, och inte bara i refrängen utan hela låten. Man märker hur ödmjuka de är då de bara ler mot varandra.
Rufus avslutar spelningen solo och publiken lämnar Arena med en känsla av att ha upplevt något alldeles, alldeles underbart.

Bob Dylan - Orange Stage - 21:30
Anders Lundqvist
W W - - -
Det ser lika kul ut som det är. Ett gäng gubbar som lika gärna kunde spelat i replokalen. Frånvaron av scennärvaro är påtaglig och det är inte många ord han yttrar till den enorma mängden männskor framför Oranga scenen.

Trots att showen är lika tråkig som en regning söndag är Dylans röst och texter hans behållning och gör konserten uthärdlig. Långa låtar och få klassiska Dylanverk, är väl inget ovanligt när han spelar men med tanke på publiken borde nog setlistan varti lite annorlunda.
Dylan hade gjort sig bättre på en mindre scen. Helst ett sjysst ölhak en torsdagkväll. Så må han vara hur stor som helst.

Scissor Sisters - Orange Stage - 01:00
Johan Henricson
W W W - -
Scissor Sisters frontas av två oerhört karismatiska och energiska karaktärer i form av Jake Shears och Ana Matronic och det räcker ganska långt bara det ska det visa sig. De har vissa problem att nå ut på Oranga scenen och kanske skulle en av de mindre och intimare tältscenserna ha höjt tillställningen ytterligare något.
Musikaliskt står systrarna sax i en zon där de just nu är förhållandevis ensamma men där såväl Sweet som Pet Shop Boys och Be-Gees varit flitiga gäster tidigare, karismatisk poprockdisko i sin renaste form.

Man bränner frikostigt med krut tidigt och inleder med radiohitten "Take Your Mama Out". Även "Laura" och "Mary" avverkas på ett tidigt stadium, men ungefär samtidgt som leendena börjar kännas en aning för påklistrade och man börjar fundera på hur de ska kunna följa upp det så kommer också svaret.
Man låter konserten byta karaktär en smula och hinner med del fina ord och finstämda melodier innan Jake och Ana passar på att pusha för årets albumsläpp och festen drar igång igen med energiskt pumpande rytmer och träffsäkert mellansnack.

Det är trevligt att stå framför Oranga scenen denna kväll och vore det inte för den överdimensionerade scenen vore det änu bättre. Jake kämpar så att svetten lackar och Ana gör så gott hon bara kan och är fantastisk men det räcker inte ändå. Man når inte ända ut och hade scenen varit mindre eller publiken större hade kanske inte så mycket energi behövts läggas på ren råstyrka som på finess och show och då kunde den sena kvällen blivit ännu lite trevligare.

Bilder:

Roskilde 060630 Roskilde 060630 Roskilde 060630
Roskilde 060630 Roskilde 060630

Upp

Lördag 1/7

Solen och värmen fortsatte med oförmiskad intensitet. Den nyinrättade stranden på Östra campingen var omåttligt populär. Aktiviteten lyste med sin frånvaro i kapp med solen. Det var bara för varmt för att folk skulle orka göra något annat än att släpa sig till stranden. Ja och en och annan konsert förstås.
Bilder>>

Recensioner:

Deftones - Orange Stage - 17:00
Anders Lundqvist
W W W - -

Harmonisk hårdrock likt en skön vind som smeker dig i sommarkvällen? Knappast! Så hur man kan somna på en Deftones konsert är för mig ett mysterium. Brist på sömn eller för mycket av det goda, oavsett borde 100 decibel hårdrock vara tillräckligt.

Deftones lyckas hålla alla utom just en då, vaken med riktigt bra trummande och skön hårdrock som får gräsmattan att nästan gunga under fötterna. Klarar de av den stora scenen man blivit tilldelad då, ja med fyra album i baggaget har man tillräckligt med låtar för att göra en bra setlist, och ge den stora publiken vad de vill ha.

Visserligen skulle Arena tältet ha fungerat lika bra om inte bättre. Det är svårt att på eftermiddagen fånga in även publiken längst bak. Det lyckas man inte riktigt med. Det är för mig en överraskande bra liveshow. Hoppas killen som somnade får möjlighet att se de igen.

Thåström - Arena Stage - 20:30
Peter Bjärbo
W W W - -
Thåström nämnde i en intervju efter sin förra turné "att nu är slutturnerat". Trots detta åker han ut på en festivalturné i år. Med nästan 30 år i musikindustrin, har han väldigt mycket matrial att välja på.

Efter en något stillsam början drar han på med den gamla Ebba hiten, tittar på TV. Publiken blir alldeles till sig och trycket mot stängslet blir allt större. När väl intensiteten i spelningen ökat sänks den nästan omedelbart när han spelar ytterligare ett av sina senare alster.

Kompbandet är bra och gör precis det de ska göra, förutom gitarristen som verkar tro att det är han som är stjärnan på scen (skippa alla rockposer).

Thåström idag känns inte så rebellisk som han en gång var, han påminner allt mer om en hårdare variant av Ulf Lundell. Musikaliskt låter de nya låtarna väldigt lika och jag blir lätt uttråkad, det är då man får börja lyssna på texterna, vilka blir den stora behållningen av konserten. Artikulationen av Thåström skulle ha kunnat vara lite bättre, framförallt för att det inte bara är svenskar i publiken.

Man ser att Thåström trivs på scen, vilket känns väldigt skönt. Däremot har han vissa svårigheter att stå stilla, samtidigt som hans händer verkar ha ett eget liv. Har svårt att få likheterna med Joe Cocker ur hjärnan här.

HIM - Arena Stage - 02:00
Johan Henricson
W W W - -
Finska "Love metal"-bandet HIM har varit med ett tag nu. Ville Valo och hans mannar sammanstrålade redan 1991, spelade på Roskilde 2002 och har vid det här laget fem fullängdare i bagaget. Fanskaran har vuxit sig allt större världen över och det är trångt i och omkring Arenatältet den sena timmen till trots.
HIM presterar en riktigt bra konsert denna kväll. Bandet är samspelt, låtlistan bra och energin finns där definitivt. Möjligen känns det lite grann som om Valo inte tar det hela riktigt på allvar hela tiden utan mest flyter med emellanåt. Hans vanliga charm och karisma i mellansnacket syns inte till och det drar naturligtvis ner helhetsintrycket en del. Totalt sett är det ändå en mer än godkänd insats man står för och de många fansen kan glatt traska ut i lördagsnatten

Bilder:

Roskilde 060701 Roskilde 060701 Roskilde 060701
Roskilde 060701 Roskilde 060701 Roskilde 060701

Upp

Söndag 2/7

Festivalens sista dag och många med jobb att sköta dagen efter packade ihop väskor och tält för att kunna åka direkt efter de sista konserterna. Vädermässigt ytterligare ett steg upp från lördagen, solen stekte och för de stackare som gjort slut på solskyddet dagen innan blev det en vidbränd upplevelse.
Lagom till att solnedgången tog legendaren Roger Waters plats på Orange Stage och avslutade festivalen som den aldrig avslutats förut. Harmonin och välmåendet var på sådana nivåer att mycket av den traditionella tältbränningen uteblev.
Bilder>>

Recensioner:

The Strokes - Orange Stage - 17:00
Peter Bjärbo
W W W W -

När eftermiddagssolen gassar som värst, då äntrar Strokes Roskildes stora scen. Strokes som var först ut med den nygamla rockstilen på 2000-talet, ser ut precis som om dem kommit med tidsmaskin från 60-talet istället för turnébuss. Rockstjärnestatusen är total. 

Med 4 album i ryggen har de material till minst en 2 timmars konsert, men det blir bara 1 timme och 10 minuter. Av denna anledning levererar de hit efter hit i solen. Det blir en väldigt intensiv timme, och publiken verkar nöjda, men något förvånade över kortheten. Det krävs mycket en varm söndagseftermiddag för att få igång en bakfull, trött och sliten festivalpublik.

 En fråga jag ställer mig är, ser inte Strokes mätta ut?

Med den enorma mediahype som följt bandet sedan klubbspelningarna i New York, blir de nog lite trötta på allting med jämna mellanrum. Detta borde inte synas när de väl ställer sig på scen, men det är precis vad det gör.

 En fyra till ett band som gör sitt jobb och levererar, men bjuder inte på sig själva.

The Raconteurs - Odeon Stage - 20:15
Anders Lundqvist
W W W - -

Det är inte helt olikt White Stripes, ja det är en tråkig parallell men den känns oundvikligt med Jack White som en av de två huvudmännen i bandet The Raconteurs. Den andre är Brendon Benson som står för den mesta musiken, medan Jack står för texterna.

The Raconteurs var fascinerande av att så många snygga människor kunde befinna sig i en sådan illa luktande plats, som Roskildefestivalen var. Många de i publiken hade en anledning och det var just The Raconteurs poprock som lockade.

Att de är två vänner som står på scen syns i det tajta framförandet och det snabba tempot. Även de andra medlemmarna i bandet är med på noterna vilket är riktigt kul att se. Setlisten är bra blandning av mer intensiva låtar och lugna låtar. Covern på Nancy Sinatras Bang Bang var en av konsertens höjdpunkter.

Det är svårt att hitta negativa saker om denna spelning. The Raconteurs är ett väldigt lyckat projekt och de gjorde en väldig bra spelning. Vad som saknas är väl låtmaterial, men med en platta i ryggen kanske man inte ska begära för mycket. Ett väl utfört jobb och en fyra till Benson och grabbarna.

Roger Waters - Orange Stage
Peter Bjärbo
W W W W W

Roger Waters, en av Pink Floyds grundare, en levande legend. Roskilde gör här ett genidrag när de bokar in en sådan artist på söndagskvällen, endagsbiljetter och gratis inträde för dem över 60 gör att kön in i fållan ringlar lång samt att hela planen framför orangea scenen är knökfull.

Konserten var uppdelad i två delar, första delen var gamla klassiker från Pink Floyd samt hans solokarriär och den andra delen var framförde han albumet Dark Side of The Moon i sin helhet.

Dark Side of The Moon är en milstople i musikhistorien, den säljer fortfarande och ligger bland de 10 mest sålda skivorna i världen. Att få se och höra den live av mannen som skrev det mesta på albumet blir nästan lite magiskt.

Waters själv ser ut att må väldigt bra denna varma julikväll, ett småleende som aldrig vill försvinna. Han är alltid först med att applådera åt sina medmusiker, och visar en stor ödmjukhet gentemot dem. Denna ödmjukhet borde han kanske ha visat åt sina forna bandmedlemmar i Pink Floyd, som då aldrig splittrats.

Waters röst verkar inte orka med att sjunga i två timmar i sträck, bandmedlemmarna hjälper till med sången under en tredjedel av låtarna. Detta gör de väldigt bra, men jag hade hellre sett att Waters sjöng själv.

Roskilde har en väl utbyggd högtalaranläggning, tydligen räcker inte den åt Roger Waters då han har med sig egna högtalare som är utplacerade i publikhavet och riktade inåt publiken istället för utåt. Dessa används under de låtar med förinspelat ljud, t.ex. "Money" för att få surroundljud.

Jag saknar bara en enda sak under spelningen, Pink Floyd. När ska gubbarna återförenas och åka ut på turné tillsammans? Även om Waters var grym ikväll, tycker jag personligen att David Gilmoure sjunger bättre. Men framförallt ingen spelar gitarr som Gilmoure.

En klart lysande femma till en veteran inom musikbranschen, jag tror inte något lämnade Roskilde i år besviken. Waters avslutning kommer jag ha som en personlig Roskildefavorit.

Bilder:

Roskilde 060702 Roskilde 060702 Roskilde 060702
Roskilde 060702 Roskilde 060702 Roskilde 060702
Roskilde 060702 Roskilde 060702

Upp