2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
Metallica Parken, Köpenhamn
Joe Wilma - 2005-05-26
W W W W W

Så har det då blivit dags. Efter månader av väntan, veckor av spekulationer och timmar av värdelösa förband så har det slutligen blivit dags för hårdrockens största att äntra Parkens scen. Lite snabb bakgrundsinfo: Parken är dansk nationalarena i fotboll och då Danmark stod som arrangör för schlagerfest(?)ivalen för något år sedan hölls spektaklet inför 40'000 färgglada fans på denna plats. Inom ett par månader kommer Simon & Garfunkel, Mary J. Blige och The Raveonettes att kunna räknas till dem som gästat arenan med musikaliska intentioner. Ett otal musikaliska storheter har gästat fotbollsarenan och fler kommer de sannolikt att bli. Med det ljud man erbjöd sina besökare igår är detta ett mysterium!

Låt gå för att Metallica varit bättre än vad de är denna regniga majkväll, men att man kan anordna en konsert med artister av sådan rang och samtidigt erbjuda en sådan brist på ljudupplevelser är för mig obegripligt. Rytmsektionens ansträngningar förvandlas efter att ha virvlat runt i tygtakets böljande vågspel till mesig pollentagröt i baktakt och sänker onekligen de mer brutala styckena ett par snäpp.

Hursomhelst. När konserten ska till att börja har jag spenderat transporttimmarna med att försöka förtränga bandets mastodont-spelning på fjolårets Roskildefestival. Allt för att kunna ge vad som komma skall en ärlig chans. Men spelningen i somras var nåt i hästväg och kommer att få agera referens ett bra tag framöver. Så är det bara.

I alla fall så inleds så äntligen kvällen med Blackened och kort därefter Fuel. Redan här kan man konstatera två saker (utöver ljudgnället som jag nu anser lagt till handlingarna), nämligen att publiken är bra med på noterna och att Metallica numera kan tänka sig att köra låtar från sina senare alster. På nämnda Roskilde-spelning valde man att helt rata de senaste årens verk; Load, Reload och S&M ansågs inte innehålla material värdigt det Metallica som då firade sitt återtåg. Denna gång har man letat noga i back-katalogen och, utöver Fuel, även i I Disappear (från soundtracket till Mission Impossible 2) hittat något man tycker är värt att lägga ner tid och möda på. Låten avverkas utan större vedermödor men känns platt och passar dåligt in i repertoaren. Finns det någon tanke bakom det faktum att den alls får vara med så bör det vara att man vill trycka på att man faktiskt varit aktiva även de senaste tio åren.

Konserten rullar vidare och klassikerna radas upp, Blackened och Fuel följs av The Four Horsemen och Fade To Black. Trots detta får man ändå känslan av att något inte riktigt stämmer, det är något litet som saknas. Trots, eller kanske just på grund av, att killarna är garvade proffs och trots att Fade To Black sällan varit ruskigare eller mörkare så får man en känsla av att detta är "En dag på jobbet" för medlemmarna i världens största band. Alla riff, alla solon och alla vibraton sitter sedan länge i märgen och vill man inte göra något extra så behöver man det inte heller. När kvällen är förbi så kommer man att ha en nöjd publik i alla fall.

I ett av de faktiskt ganska lagom många talavbrotten meddelar James att man under turnéns gång då och då försöker plocka fram godbitar ur sin katalog som inte luftas så ofta och att man just denna kväll valt att ge "Holier Than Thou" chansen. Sånt är alltid lite kul och att man dessutom levererar låten med den äran gör inte saken sämre. Att det sker på bekostnad av ex. Welcome Home får man ha överseende med.

Faktum kvarstår dock. En slätstruken One, en förvirrad Frantic och en mesig Master Of Puppets sänker hela tillställningen en bit eftersom det är just dessa trotjänare (Ja, Frantic är redan en trotjänare) som normalt bär en stor del av det tyngsta lasset. Å andra sidan så är Nothing Else Matters härligare, Fade To Black mörkare och Creeping Death mäktigare än på bra länge vilket gott och väl väger upp det man eventuellt tappat.

Dessutom: Det hav av små, små cigarettändar-lågor som, omgivet av ett beckmörkt fotbollsstadion i kolossalformat, breder ut sig för ens fötter samtidigt som en trettioåttatusen-hövdad kör allsångsmässigt flämtar "...and Nothing Else Matters" bildar en mäktig syn som kommer att bestå ett bra tag. Det är en överväldigande känsla som får det kallaste rockhjärta att smälta som smör en junidag.

Det är sådana intryck som ger Hopp om livet, Hopp om framtiden och Hopp för världens största rockband. Som har många dagar kvar på jobbet. Och förefaller att trivas ruskigt bra med det.

Köpenhamns bästa: Utsvävningen signerad K.Hammet innan Nothing Else Matters smeks igång. Som balsam för själen!
Köpenhamns sämsta: Ljudet! Alltid tråkigt att behöva anmärka på kringliggande omständigheter men det är den bistra sanningen.
Mest oväntade: I Disappear, lustigt val om man nu tvunget ska representera den perioden publik: ca 38'000 (inofficiell uppgift)

Låtlista: Blackened, Fuel, Four horsemen, Fade to black, Frantic, Holier than thou, I disappear, St. Anger, Sad but true, Creeping death, Battery.
Extranummer: Wherever I may roam, Nothing else matters, Master of puppets, One, Enter sandman, The wait, Seek and destroy.