2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
PowerSolo - It's raceday... And your pussy is GUT
Madeleine K. Risberg - 2005-05-04
W W W W w

PowersoloKan man komma undan med en bild av traktor på baksidan av sin nysläppta platta? Även om plattan heter "It's raceday… and your pussy is gut!"? Det danska bandet Powersolo vågar göra det. Istället för att bli en pinsam pastisch på ett 50talsoriginal så kör de skrattande sitt eget chickenrace utan att hoppa ur bilen vid kanten av klippan. Frågan är: kommer de att flyga?

Energi, sköna tongångar och en ljudbild som liknas vid lukten av motorolja, gammal öl och svett. Det är Powersolo i en liten ask. Förväntningarna var stora när deras senaste platta "It's raceday…and your pussy is gut!" släpptes i slutet på förra året. Skulle de kunna leva upp till bilden av de nytänkande galningarna?

Att lyssna på deras musik känns som att träffa lillebrodern till sin polare. Man känner igen vissa drag sedan innan, men det är en ny bekantskap som överraskar och känns fräsch. Banjoslingorna, de uppspeedade trummorna och sången låter som om man tagit ett 50tals hillbillyband och placerat det i en efter-klockan-två-på-natten-musikvideo på MTV. Galet. Utflippat. En rockigare version av Hank Williams.

Med ett "Uh! Ah! Uh! Ah!" och taktfasta stampningar sparkas plattans första låt "Baby, you ain't looking right" igång. Det riviga soundet och sångaren Kim Kix råa sångstil får lyssnaren att vilja bälga i sig några liter Bud, slänga av sig den rutiga skjortan, kasta sig ut på dansgolvet och röja. Det är svårt att beskriva känslan som bubblar upp i magen, någon slags blandning av tredagarsfylla, kåthet, glädje och en skön rycka-på-axlarna-attityd.

Denna attityd känns extra tydligt i den slappa "Oak tree girl", en låt som för övrigt har hörts i en viss reklamfilm. En gungande steel guitar svänger in ljumma vindar från Södern och den lättsamma tonen får mig att släppa allt jag har för händer och istället dra omkring i en fet pickup och känna mig kool och hård.

PowersoloKänslan fortsätter plattan igenom. Soundet låter som om de stått i en lada och spelat in, allt för att upprätthålla imagen av ett band med ölälskande rednecks. Den burkigt ekande sången, de kalla stålsträngade gitarrslingorna och de slappa texterna bidrar till bilden av Powersolo som ett band som njuter av livet. Det finns inget ämne som är för litet eller för stort, snarare är det bara bandet själva som är alldeles för stora för småstadsmentaliteten. De vill bara ha kul, dricka öl, snacka skit och syssla med racing och brudar. Skön livsinställning. Det känns som att alldeles för få människor, speciellt folk i musikbranschen, har det förhållningssättet. Därför känns Powersolo som en frisk fläkt som blåser upp kjolen på den skrikskrattande flicksnärta som finns i oss alla. Förtjusande.

De tre männen som utgör Powersolo är Chief Benz på trummor och percussion, Atomic Child på gitarr, lapsteel och bas samt ovan nämnda Kim Kix som står för den spänt avslappnade sången samtidigt som han lirar kontrabas (eller dawghouse som den även kallas) kommer inte alls (som man kan tro) från den amerikanska södern. Istället kommer dessa praktexemplar av det manliga släktet från vårt sköna grannland i väster: Danmark. Deras inspirationskällor är allt från Hank Williams och Johnny Cash till Slayer. Man märker att de är en smula splittrade i sina låtar, men Powersolo lyckas hålla ändå samman sin stil på ett smidigt sätt. Attityden gör mycket. Deras kaxighet och deras vilja att ha kul genomsyrar deras musik och kastar sig över lyssnaren. Samtidigt är det soft. Fageddaboutid. Whatever. Varför hetsa upp sig på oväsentligheter? För ni vet… it's raceday! And your pussy is gut!

Hemsida: www.powersolo.dk