2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
Mono, Sticky Fingers Göteborg, 4 maj
Anders Lundqvist - 2005-05-05
W W W W W

Det var en helt underbart vacker konsert på Sticky Fingers i Göteborg. Japanska Mono stod på scen och spelade sin elektroninspirerade stämningsfulla helt instrumentala musik. Förvånad över hur man kan få det att låta såhär utan vare sig synthar eller datorer. Jag stod bara still, blundade och njöt.

Vaggande likt tång som vajar fram och tillbaka i takt med vågorna var musiken som strömmade ur de två elgitarrerna, basen och trummorna.. När låtarna från att börja stillsamt övergår i ett brus av gitarrmanglande vaggas man in i ett känslovall av energi. Det är så snyggt. Detta blandas med något som liknas vid skön melodisk pop. Egentligen är det svårt att beskriva hur Mono låter. Det måste upplevas och det bör absolut upplevas live. För att göra en liten liknelse kan isländska Sigur Rós eller Godspeed you! Black Emperor nämnas.

Monos musik är öppen för valfria tolkningar och mycket av deras musik innehåller många budskap. Deras tidiga musik byggde på att de var arga på allt. Nu på senare år vill de hellre skriva låtar med fredsbudskap och de är riktiga fredsaktivister. Deras senaste albums skrev efter WTC-katastrofen och innehöll ett budskap om att stoppa kriget som följde.

Mono lägger inte mycket energi på att flirta med sin publik. Jag kan inte minnas att dom någonsin blickade ut över oss som stod framför scenen. Jo, när de gick av vinkade de lite försynt. Istället var bandet helt fokuserat på sina instrument som tycktes ha växt sig fast på deras kroppar. Det kan kanske anses som tråkigt på en livespelning, men Mono lyckas ändå, genom sin musik att enkelt och med bravur charma sin publik. En publik som av någon anledning bestod till största delen av killar?

Första gången jag såg bandet var på Hultsfredfestivalen förra året. Jag snubblade in när en kvart av konserten återstod. Jag blev kär med en gång och det kan låta töntigt men den kärleken består. Som jag inledde med. Detta är mycket vackert och det är snyggt.

Kuriosa: Monos senaste album innehöll en liten pappersbit och instruktioner hur man viker en traditionell japansk trana. För sägnen säger att den som viker tusen tranor får sin önskan uppfylld.
Hemsida: www.mono-44.com