2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
Leif Karate - Let's back the wrong band
Madeleine K. Risberg - 2005-05-25
W W w w w

Inledningen på ett debutalbum är viktig för hur helheten ska uppfattas. För att säcken ska knytas ihop krävs en bra öppningslåt och en bra avslutningslåt. Leif Karate saknar båda. Frågan är ifall det där diffusa i mitten väger upp?

Leif KarateLeif Karate bildades i Sundsvall år 1999 när de inte hade nåt att göra på helgerna. För de blev inte bjudna på fester och Sundsvall är ju trots allt Sundsvall. Har man ingen fritidssysselsättning får man skapa en helt enkelt. Problemet är att det går 15 på dussinet när det gäller "Vi vill inte spela fotboll, vi startar ett rockband"-människor. Man måste sålla hårt för att se vilka som är bra och vilka som definitivt inte är det.

Leif Karates debutalbum "Let's back the wrong band" inleder med "Marry me slowly" som med sina försiktigt framtvingade trummor och den tillbakalutade sången av typen "hey vi bryr oss inte!" känns tråkigare än en slapp gubbrumpa. Deras "Kids alright" som har synts på ZTV är däremot skönare och där fungerar den avslappnade "rycka-på-axlarna"-mentaliteten bättre. Sångaren Daniel Woxlins hest sensuella röst får mig varm och glad i hela kroppen och det är självsäkerheten i Leif Karates musik som lyfter låten. De verkar vara ett gäng sköna lirare trots allt.

Killarna i bandet har två vägar att välja mellan - antingen det vanliga tråkiga "tjena Säffle, vi är ett rockband, mår ni bra?!" som bara kommer leda till fyrapersonerspublik på syltor man inte trodde fanns - eller så ser de till att fortsätta på soundet som finns i låtarna "Zip zip beluga" och "Dynamo". De enda låtarna som verkligen får mig att vilja skaka på rumpan och röja järnet. Resten är, tja vad ska jag säga. Har jag inte hört detta förut?

Leif karate har potential. De måste bara se till att utvecklas åt rätt håll. Fortsätt med blandningen av ska-beat och bob hundinspiration, fortsätt med de riviga texterna. Men för guds skull se till att ha lite substans. Nu är det som en nästan tom Tupperwareförpackning. Kvar finns endast några klickar med senap medan den flottiga dubbelmackan med skinka lyser med sin frånvaro. Vi vill ha mer senap! Mer tuggmotstånd! Annars blir det bara menlös sommarvarm rockpop.

Leif Karate kan mycket väl bli det där bandet som man tar fram på förfesten för att pigga upp och rocka till, men de ligger fortfarande i blöjorna och krälar. Förhoppningsvis kommer de att mejsla ut sina särdrag tydligare så att man vet vad det är man gillar och inte gillar. Som det är nu känns resultatet splittrat och veligt.
Det blir aldrig riktigt dåligt, men inte heller riktigt bra.