2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
Billy Corgan - The Future Embrace
Pierre Björklund - 2005-06-14
W W w w w

Billy Corgan - The Future EmbraceNär jag hörde att min gamla husgud Billy äntligen skulle släppa soloplatta blev jag skitglad. "Äntligen en mer avskalad akustisk platta med bara Billy och hans gitarr" tänkte jag. Ack så fel jag hade! När jag vände ryggen till gick Billy och blev electronica-poppare.

Många är vi som tycker att Billy skulle ha valt den akustiska stigen istället för den elektroniska. I en intervju för många år sedan sa han själv att han tyckte att det akustiska inte var lika kul att spela. Detta var dock på Mellon Collie and the Infinite Sadness - tiden då distad rock var alternativet. Inte slö elektronica-pop. När Smashing Pumpkins sparkade Jimmy Chamerlin och ersatte honom med en trummaskin på Adore trodde jag bara det var en engångsgrej. Något de ville prova på. Men när man nu hör en stel trummaskin från första sekund blir jag bara trött.

Fool enough to almost be it
Cool enough to not quite see it
Told enough to always feel it
Always old I always feel it
No more promise, no more sorrow
No longer will I follow
Can anybody hear me, I just want to be me
When I can, I will
Try to understand that when I can, I will
/ Mayonise - Smashing Pumpkins

Jag vill ha tillbaka den gamla Billy, men det vet jag att jag aldrig kan få. Han har gjort alldeles för mycket för mig. Han var med och formade mig. Vet inte riktigt vem jag skulle vara idag om det inte vore för Siamese Dream och Mellon Collie and the Infinite Sadness. (Hade jag klarat mig?) Den musik han gör idag kan inte på långa vägar betyda lika mycket för mig. Man hör fortfarande typiska Corgan-melodier och den melankoliska stämpeln är kvar, och visst är det trevligt att känna igen sig, men jag känner mig inte alls så hemma som jag en gång gjorde. Rummen i huset är de samma men möblerna är utbytta och väggarna är nymålade. Den jätteslitna, underbart sköna soffan som jag älskade är utbytt mot tysk-designade stål-pallar.

Billy, James, D'arcy och Jimmy. Det döpte jag gubbarna till när jag satt framför min Amiga 500 och spelade Worms. Jag hade en stor hemmagjord Smashing Pumpkins plansch på väggen och Billy var en av de få som förstod mig. Eller rättare sagt; han upplyste mig. Hans texter gjorde mig större, starkare och helt övertygad om att det var världen det var fel på, inte mig. Men nu är vi båda äldre. Hans abstrakta texter säger mig inget alls.

every time I start
reachin' out to find you
loneliness abounds
pretty, pretty STAR
only you remind me
that only love can blind
every time I start
emptiness confounds me
loneliness astounds me
pretty, pretty STAR
it's me and you
in all I choose
/Pretty, Pretty STAR

What the f***??