2009-05-07 Metallica - Globen, Stockholm
2009-05-07 Death Magic Doom
2009-04-21 Thåström - Lisebergshallen, Göteborg
2008-06-12 Bad Religion - New Maps Of Hell Deluxe Edition
2008-06-11 Opeth - Watershed
2008-06-09 Disturbed - Indestructible
2008-05-04 Testament – Formation Of Damnation
2008-04-20 Hellacopters - Head Off
2008-04-18 Mustasch - Latest Version of The Truth
2008-03-28 Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008-02-27 Danko Jones – Never Too Loud
2007-10-24 Serj Tankian - Elect The Dead
2007-09-28 Nightwish - Dark Passion Play
2007-09-26 Arch Enemy - Rise Of The Tyrant
2007-07-12 Metallica - Stadion, Stockholm
2007-07-11 Bad Religion - New Maps Of Hell
2007-06-26 CD: Symphony X - Paradise Lost
2007-05-27 CD: Body Core - Decrepit Within
2007-05-25 CD: Säkert - Säkert
2007-05-03 CD: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
2007-05-03 CD: Sahara Hotnights - What if leaving is a loving thing
2007-05-02 CD: Miss Li - God Put a Rainbow in the Sky
2007-05-01 Svenska Akademien - Pildammsparken, Malmö
2007-04-28 Roger Waters - Globen, Stockholm
2007-04-06 Geoff Berner & Micke from Sweden - Vinylbaren
2007-03-29 Machine Head - The Blackening
2007-03-02 Abramis Brama - Sticky Fingers, 2/3
2006-08-28 Konsert: Liberator
2006-08-18 CD: Calaisa - Calaisa
2006-08-18 DVD: Pink Floyd - P*U*L*S*E
Death Cab For Cutie - Plans
Pierre Björklund - 2006-05-14
W W W W w

Ben Gibbard's soloproject Death Cab For Cutie började rulla igång på riktigt 1997 då han släppte You Can Play These Songs With Chords på kasset och blev ett stort namn i Seattles undergroundscen. Då vad det dags för Gibbard att utveckla projecktet till ett band. Resultatet blev Chris Walla på gitarr/orgel, Nick Harmer på bas, Nathan Good på trummor och debuten Something About Airplanes. Nu ligger de på storbolaget Atlantic och har släppt deras femte fullängdare Plans.

Vid första genomlyssningen fastnar jag givetvis för den gulliga accustiska I Will Follow You Into The Dark, vilken är ett typexemplar för hur man ska få mig på fall så det var inte så konstigt. Andra låten var Marshing Bands Of Manhattan. Jag satt och lyssnade igenom låten minst tio gånger med gåshud på armarna och ett gigantiskt leende på läpparna.



Sorrow drips into your heart thurough a pinhole.
Just like a faucit that leaks and there is comfort in the sound.
But while you debate half empty or half full it slowly rises.
Your love is gonna drown.
/ Marshing Bands Of Manhattan

Jag visste inte vad faucit betydde jag var givetvis tvungen att kolla upp det (det betyder 'kran'). Jag var ju tvungen att förstå hela texten! Efter det föll jag för singeln Soul Meets Body vilket är en mycket facinerande låt. Att första gången bara nana refrängen är ett geni-drag. Jag och min musikaliska vapendragare satt och spelade gitarr då vi plötsligt började spela Soul Meets Body. Det visade sig att hela låten innhåller tre accord (Dm F C). Tänk så bra musik man kan göra med så få accord. (herr Gessle...)

På förra skivan, Transatlanticism, dängde Chris Walla huvudet i mixerbordet så att alla reglar hoppade ur led. Ljudbilden blev vackrare än vad någon kunde tänka sig, så han gjorde samma sak denna gång fast resultatet blev bara nästan lika fint. Ibland låter det som han har putsat ljudet lite för länge med Atlantic's feta checkar. Det låter lite för välproducerat. Allt detta skulle kännas mycket bättre om man såg lite skit i ansiktet.

Men misstolka mig inte nu. Plans är en bra skiva. Ben Gibbard är fortfarande lysande låt/text skrivare och hans stämma är lika vacker som alltid. Och arrangemangen... Mmm... Som den ljuvaste efterrätt.

Squeaky swings and tall grass
The longest shadows ever cast
The water's warm and children swim
and we frolicked about in our summer skin
/Summer Skin

PS. Jag känner mig rätt så stolt över att har skrivit hela denna recensionen utan att nämna varken The Postal Service eller O.C. DS.